Ikväll har jag läst några artiklar i ”Den Svenske Nationalsocialisten” (nr 1, 2007). I en av texterna framgick det att nationalsocialisterna vill ha tydligare regler för vad som får och inte får skrivas. Det kan tänkas konstigt i och med hur ofta de vinklar sin rapportering men egentligen är det logiskt. För att kunna balansera på gränsen måste man veta exakt var stupet ligger.
De har naturligtvis en poäng i att de regler och lagar som finns idag, bland annat TF, YGL och de pressetiska reglerna, är både luddiga och tolkningsbara. Anledningen är att medierna i så stor mån som möjligt ska vara fria från reglering. Det främjar en varierad och oberoende nyhetsrapportering.
Samtidigt ger ”gummiparagraferna” en möjlighet att tänja på gränserna. Den Svenske Nationalsocialisten är full av bra exempel, bland annat en artikel som handlade om hur ägarförhållandena ser ut i det svenska medielandskapet. Artikelförfattaren, vars byline jag inte kunde hitta, hade valt att fokusera på personernas judiska bakgrund. Här ett citat:
”2004 leddes departementet (kulturdepartementet, min anmärkning) av juden Leif Pagrotsky som dock krävde att juden Daniel Sachs från judarna Bonniers allierade i Proventus (som ägs av juden Robert Weil) skulle bli styrelseordförande.”
Härmed vill jag inte påstå att det skulle vara olagligt att skriva en artikel om olika etniska eller religiösa gruppers maktpositioner i samhället. Däremot visar artikeln tydligt hur svårt det kan vara att avgöra om det finns ett behov av att nämna dessa uppgifter i texten eller inte. Något som de pressetiska reglerna kräver. Därutöver kan det diskuteras huruvida alla parter fått komma till tals för att delge sin åsikt i sammanhanget och även hur sann bilden är som artikeln målar upp. Trots ägarkoncentrationen i mediebranschen säger det inte så mycket att ett tiotal personer i dess makt har judiskt ursprung. Det är även svårt att skilja på vad som är kommentar och redovisning av fakta i texten.
Jag har inte hittat någon bedömning som PON (pressens opinionsnämnd) gjort av någon liknande artikel. Det hade varit mycket intressant att se hur de förhåller sig till sådana texter.
Slutligen fick jag en bra tankeställare efter att ha läst denna högerradikala tidning. Vinklas gör det ju överallt men frågan är om vi märker det? Det är ju de mest diskreta fallen som är svårast att upptäcka och bedöma, både för oss och för PON.
måndag 3 mars 2008
fredag 15 februari 2008
Livet är en schlager – eller?
Jag är sedan drygt en månad tillbaka en av de hundratusentals människor som pendlar. Det innebär att jag precis upptäckt den rika flora av tidningar som erbjuds på tåg och tunnelbanor i Sverige. Det är slående att som en inbiten tidningsläsare plötsligt göra bedömningen att en tidningsprenumeration är en onödig utgift.
I morse låg en hel trave med Metro, Punkt SE och Svenska Dagbladet på tågsätet intill. Drömriket för en journalistikstudent tänkte jag men förtjusningen blev kortvarig. Det första jag lade märke till på förstasidan i Metro var rapporteringen om Carolas nysatsning i melodifestivalen. Den upptog totalt trettio procent av platsutrymmet. På samma sätt dominerade en melodifestivalbild på förstasidan i Punkt SE. Någon information om de tusentals människor som flyr kriget i Somalia fanns inte att tillgå. Det hade prioriterats bort.
I Sverige liksom i övriga västvärlden är inte censur tillåtet. Däremot sovras stora mängder nyhetsmaterial dagligen bort. I ett marknadsstyrt samhälle är det inte statens påverkan utan de finansiella aktörerna som hotar den allsidiga nyhetsrapporteringen.
Tendenserna visar tydligt att de prioriterar lättläst och kommersiellt styrt redaktionsmaterialet. Anledning, det säljer bra. Som en medveten mediekonsument bör man dock vara medveten om att dessa nyheter publiceras på bekostnad av annat material.
En annan trend i tiden är likriktningen i tidningarnas innehåll. Fenomenet är svårförklarat med överflödet på pendeltågen i åtanke. Faktum är att trots ett ökat utbud av tidningar har konkurrensen i branschen minskat. I själva verket råder en situation med ett växande medieoligopol, såväl i Sverige som internationellt.
Denna uppfattning förstärks efter att ha läst Christina Jutterströms debattartikel i DN (11/2 08). Där förespråkar hon en hopslagning av företagen SVT och SR. Vidare i artikeln klargörs att avsikten med detta är en resurseffektivisering.
I artikeln betonar hon värdet av public service för att garantera allmänheten en god och oberoende journalistik. Däremot ifrågasätts syftet med ”en konstlad mångfald som består i att två journalister rapporterar en nyhet likartat i radio och tv”. I mina öron motsäger hon sig själv.
Jutterström tycks ha glömt vad som så tydligt poängteras i tryckfrihetsförordningen. Att mångfald i nyhetsrapportering är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Det är av högsta vikt att flera röster görs hörda. Däri ligger också själva grunden till public service uppdraget. Konkurrensen är nödvändig både i kommersiellt styrda företagskoncerner men även mellan licensfinansierade företag som SVT och SR.
Min förhoppning är att detta i slutänden leder till färre ”schlagerfestivalnyheter” publicerade på tidningarnas förstasidor.
I morse låg en hel trave med Metro, Punkt SE och Svenska Dagbladet på tågsätet intill. Drömriket för en journalistikstudent tänkte jag men förtjusningen blev kortvarig. Det första jag lade märke till på förstasidan i Metro var rapporteringen om Carolas nysatsning i melodifestivalen. Den upptog totalt trettio procent av platsutrymmet. På samma sätt dominerade en melodifestivalbild på förstasidan i Punkt SE. Någon information om de tusentals människor som flyr kriget i Somalia fanns inte att tillgå. Det hade prioriterats bort.
I Sverige liksom i övriga västvärlden är inte censur tillåtet. Däremot sovras stora mängder nyhetsmaterial dagligen bort. I ett marknadsstyrt samhälle är det inte statens påverkan utan de finansiella aktörerna som hotar den allsidiga nyhetsrapporteringen.
Tendenserna visar tydligt att de prioriterar lättläst och kommersiellt styrt redaktionsmaterialet. Anledning, det säljer bra. Som en medveten mediekonsument bör man dock vara medveten om att dessa nyheter publiceras på bekostnad av annat material.
En annan trend i tiden är likriktningen i tidningarnas innehåll. Fenomenet är svårförklarat med överflödet på pendeltågen i åtanke. Faktum är att trots ett ökat utbud av tidningar har konkurrensen i branschen minskat. I själva verket råder en situation med ett växande medieoligopol, såväl i Sverige som internationellt.
Denna uppfattning förstärks efter att ha läst Christina Jutterströms debattartikel i DN (11/2 08). Där förespråkar hon en hopslagning av företagen SVT och SR. Vidare i artikeln klargörs att avsikten med detta är en resurseffektivisering.
I artikeln betonar hon värdet av public service för att garantera allmänheten en god och oberoende journalistik. Däremot ifrågasätts syftet med ”en konstlad mångfald som består i att två journalister rapporterar en nyhet likartat i radio och tv”. I mina öron motsäger hon sig själv.
Jutterström tycks ha glömt vad som så tydligt poängteras i tryckfrihetsförordningen. Att mångfald i nyhetsrapportering är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Det är av högsta vikt att flera röster görs hörda. Däri ligger också själva grunden till public service uppdraget. Konkurrensen är nödvändig både i kommersiellt styrda företagskoncerner men även mellan licensfinansierade företag som SVT och SR.
Min förhoppning är att detta i slutänden leder till färre ”schlagerfestivalnyheter” publicerade på tidningarnas förstasidor.
söndag 20 januari 2008
Hur mår du?
Häromdagen satt jag och lyssnade lite förstrött på ”Studio ett” via webben. Plötsligt påkallades min uppmärksamhet. Det som fick mig att lystra till var en intervju med Nisse Simonsson, före detta hjärnkirurg. Han citerade sin ungerska kollega som förfärades över svenskars sätt att hälsa på varandra. Hon undrade varför vi alltid frågar personer vi möter hur de mår. Något jag själv har reagerat på.
När vi träffar jobbarkollegor eller gamla vänner möts vi sällan av frasen ”hej, vad pigg du ser ut”. Det är mycket vanligare är att bli bemött med ett ”hur mår du” eller ”är allt bra med dig?”.
För det första är det inte kul att få bekräftat att man ser så sliten ut att någon undrar hur man mår och för det andra fyller inte frågan någon funktion. Svaret blir alltid detsamma, ”bara bra”. Det är sällan man i sammanhanget kan öppna sitt hjärta och verkligen berätta hur det är fatt.
Efter detta var jag tvungen att lyssna på hela intervjun. Den handlade om hur bra det är att tänka positivt. Vi tänker dagligen upp till 50 000 tankar vilka påverkar kroppen mer än vi tror. Enligt Simonsson kan man leva frisk i upp till sju och ett halvt år längre om man lär sig att tänka rätt.
Forskningsområdet som berör dessa ämnen heter ”psykoneuroimmunologi”. Det är den forskningen som undersöker hur hjärnan och vårt psykiska tillstånd påverkar immunförsvaret. Man har kunnat visa att stress påverkar vårt immunförsvar negativt medan optimism hjälper till att förstärka det. På samma sätt har optimism en positiv påverkan på vår självbild och vårt välmående.
Men det är inte lätt att vara optimist. Vi möts dagligen av olika sorters media som säger att vi ska förändra oss eller att vår vardag kan vara mycket bättre. På det sättet tjänar företag stora pengar. De säljer krämer, smink, kläder, bilar etc. Allt för att vi ska kunna förverkliga och förbättra oss själva. Men det här är produkter som till stor del endast förändrar vårt yttre. Därför blir effekten vi vill uppnå blir oftast kortvarig.
Jag tror att det är viktigt att vi, genom att vara positiva, börjar värdesätta det vi är och det vi har. Vi har begränsningar som människor och vi kan inte vara perfekta eller hinna med allt. Att älta sina brister leder oftast ingen vart men kostar både energi och gör oss nedstämda. Att tränga undan negativt tänkande och rikta in sig på det positiva är naturligtvis svårt men som Simonsson sade ”det som har ett högt värde har också ett högt pris”.
I intervjun försökte programledaren gång på gång få svar på en och samma fråga. Hur ska man bära sig åt för att tänka positivt? Något tydligt svar fick hon inte. För det finns ingen mirakelkur. Vill man ändra på sin inställning är det bara övning som leder någon vart. Simonsson menade att det är lika lätt att lura sig själv att det är en härlig morgon som att intala sig det motsatta.
Genom att tänka positivt kanske vi får leva i sju och ett halvt år längre. Önsketänkande tänker pessimisten, det är långt ifrån en garanti. Men sant är att genom att tänka positivt drar vi större nytta av den tid vi har och på så sätt kanske inte ”bonusåren” spelar så stor roll längre. Dessutom smittar positivt tänkande av sig. Därför är det viktigt att vi slutar hälsa på varandra med, hur mår du?
När vi träffar jobbarkollegor eller gamla vänner möts vi sällan av frasen ”hej, vad pigg du ser ut”. Det är mycket vanligare är att bli bemött med ett ”hur mår du” eller ”är allt bra med dig?”.
För det första är det inte kul att få bekräftat att man ser så sliten ut att någon undrar hur man mår och för det andra fyller inte frågan någon funktion. Svaret blir alltid detsamma, ”bara bra”. Det är sällan man i sammanhanget kan öppna sitt hjärta och verkligen berätta hur det är fatt.
Efter detta var jag tvungen att lyssna på hela intervjun. Den handlade om hur bra det är att tänka positivt. Vi tänker dagligen upp till 50 000 tankar vilka påverkar kroppen mer än vi tror. Enligt Simonsson kan man leva frisk i upp till sju och ett halvt år längre om man lär sig att tänka rätt.
Forskningsområdet som berör dessa ämnen heter ”psykoneuroimmunologi”. Det är den forskningen som undersöker hur hjärnan och vårt psykiska tillstånd påverkar immunförsvaret. Man har kunnat visa att stress påverkar vårt immunförsvar negativt medan optimism hjälper till att förstärka det. På samma sätt har optimism en positiv påverkan på vår självbild och vårt välmående.
Men det är inte lätt att vara optimist. Vi möts dagligen av olika sorters media som säger att vi ska förändra oss eller att vår vardag kan vara mycket bättre. På det sättet tjänar företag stora pengar. De säljer krämer, smink, kläder, bilar etc. Allt för att vi ska kunna förverkliga och förbättra oss själva. Men det här är produkter som till stor del endast förändrar vårt yttre. Därför blir effekten vi vill uppnå blir oftast kortvarig.
Jag tror att det är viktigt att vi, genom att vara positiva, börjar värdesätta det vi är och det vi har. Vi har begränsningar som människor och vi kan inte vara perfekta eller hinna med allt. Att älta sina brister leder oftast ingen vart men kostar både energi och gör oss nedstämda. Att tränga undan negativt tänkande och rikta in sig på det positiva är naturligtvis svårt men som Simonsson sade ”det som har ett högt värde har också ett högt pris”.
I intervjun försökte programledaren gång på gång få svar på en och samma fråga. Hur ska man bära sig åt för att tänka positivt? Något tydligt svar fick hon inte. För det finns ingen mirakelkur. Vill man ändra på sin inställning är det bara övning som leder någon vart. Simonsson menade att det är lika lätt att lura sig själv att det är en härlig morgon som att intala sig det motsatta.
Genom att tänka positivt kanske vi får leva i sju och ett halvt år längre. Önsketänkande tänker pessimisten, det är långt ifrån en garanti. Men sant är att genom att tänka positivt drar vi större nytta av den tid vi har och på så sätt kanske inte ”bonusåren” spelar så stor roll längre. Dessutom smittar positivt tänkande av sig. Därför är det viktigt att vi slutar hälsa på varandra med, hur mår du?
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
